Dobermann (Rasbeskrivning, Temperament, Hälsa & Pris) (2024)

Dobermann har sitt ursprung i Tyskland under det sena 1800-talet, där dem främst avlades som vakthundar. Deras exakta ursprung är okänt, men man tror att dem är en blandning av många hundraser, däribland rottweiler, svartbrun terrier och tysk pinscher.

Med sin eleganta päls, atletiska kroppsbyggnad och ståtliga utseende ser den här valpen väldigt majestätisk ut. Dem är mycket energiska och smarta hundar som presterar bra i polis- och militärarbete, brukshundsporter och som familjens vakthund och följeslagare.

Allmän information om Dobermann

Mer om Dobermann

Eftersom Dobermann kom till i slu*tet av 1800-talet är dom, i hundvärlden, den nya killen i kvarteret. Detta har inte hindrat Dobermann från att bli en av dem mest populära och erkända raserna runt om i världen.

Deras utseende är elegant och deras stil är atletisk. En Dobermann är också intelligent, alert och lojal. Det är en modig vakthund såväl som en älskad familjemedlem.

Dobermann våldsamma rykte föregår dem. Dem är fruktade av dem som inte känner dom, dem är stereotypiskt beskrivna som mycket aggressiva och elaka. Det är sant att dem är en skarp hundras, men dem är oftast en mild, vaksam och kärleksfull hund. Dem letar inte efter problem, men dem är orädda och kommer att försvara sin familj och sitt revir om dem känner sig hotade.

Dobermanns tycker om att vara en del av en familj. Dem gillar att vara nära dem som dem älskar och när denna kärlek finns är dem naturliga beskyddare. Dem är pålitliga med barn, vänner och gäster så länge som hunden behandlas på ett vänligt sätt.

Trots sina positiva egenskaper är Dobermann inte den rätta rasen för alla. Dem är stora, från 32 till 45 kg, och dem är extremt aktiva, både fysiskt och mentalt, Dem behöver mycket motion.

Dom behöver också gott om mentala utmaningar för att inte bli uttråkade. Dem behöver en bestämd, kunnig och konsekvent ägare som kan ta sig tid att socialisera och träna dem ordentligt, och som håller dem sysselsatta varje dag. Detta kan vara för mycket att hantera för dem som har en mer avslappnad livsstil.

Dobermanns nuvarande utseende är smalare och slankare än tidigare år. Deras temperament har också förändrats något, säger rasentusiaster, och dem har mjuknat mycket i förhållande till sina tidiga dagar i Tyskland, även om dem fortfarande är en utmärkt vakthund.

Ursprungligen brukade man kupera Dobermanns öron för att öka deras förmåga att lokalisera ljud, och svanskupering gav rasen ett mer smidigt utseende. Kupering har varit olagligt sedan 1989 men i många länder kuperar man fortfarande vissa hundar.

De som känner en Dobermann säger att en korrekt socialiserad Dobermann är ett utmärkt husdjur och livskamrat, lämplig för familjer med andra hundar, snäll mot små barn och överlag en lojal och hängiven familjemedlem.

Sammanfattning

• Dobermann är ingen nybörjarhund.
• Dobermanns har mycket energi och behöver mycket motion.
• Utöver motion behöver dem daglig mental aktivering i form av en brukssport eller annan träning där hunden får tänka.
• Den här rasen kan vara beskyddande, så bli inte förvånad när den tar på sig rollen som hushållets vakthund.
• Tidig och konsekvent träning är avgörande för att forma en trygg och stabil hund.
• Dobermanns är känsliga för kallt väder och behöver ibland kläder på vintern (de gillar att vara i huset bredvid kaminen).
• Dobermann är en aktiv brukshund och bör inte lämnas ensam utan träning. Dem trivs bäst när dem får följa med på familjeaktiviteter.
• Dobersmann har fått ett rykte om sig att vara elak. Även om din Dobermann kan ha en söt personlighet kan grannar och andra främlingar vara rädda för dem.
• Dom har en medel livslängd på 10-13 år.
• Överansträng aldrig din Dobermann innan 18 månaders ålder – detta för att minimera höft- och ledproblem.
• Dobermanns passar inte särskilt bra i lägenheter eller små hus.
• Köp aldrig en importerad eller korsblandad Dobermann om du inte är medveten om risker och sjukdomar.

Historia

Det var en gång i tiden, i slu*tet av 1800-talet, en skatteindrivare vid namn Louis Dobermann som bodde i staden Apolda i Thüringen, Tyskland. Hans arbete med att samla in pengar var farligt eftersom det fanns banditer i området som kunde angripa honom när han gick sin runda.

Eftersom Dobermann också var stadens hundman tog han ofta med sig en hund som skydd. Dobermann började föda upp hundar med idén om en lojal följeslagare och pålitliga skyddshundar i sikte. Resultatet av hans avelsexperiment var den tidiga Dobermann Pinscher.

Det finns inga uppgifter om vilka hundar som Dobermann använde för att skapa rasen, men det spekuleras i att rottweiler, tysk pinscher och black and tan-terrier ingår i blandningen. Rasen Dobermann visades för första gången upp 1876, där den möttes av stor entusiasm.

När Dobermann dog 1894 följde den egentliga kunskapen om dem raser som kombinerades för att avla Dobermanns med honom i graven. På grund av hans medverkan i utvecklingen av rasen fick den sitt namn till hans ära.

I slu*tet av 1800-talet var det tyska uppfödare som fortsatte Dobermanns arbete främst intresserade av funktion snarare än utseende. Dem ville utveckla Dobermannen till en ”superhund”. Till att börja med avlade dem bara på dem modigaste, smartaste, snabbaste och tuffaste hundarna. Dem lyckades nästan för bra. Rasen blev känd för att vara egensinnig och aggressiv.

En uppfödare vid namn Otto Goeller får beröm för att han formade Dobermannen till en mer användbar hund, och år 1900 erkände den tyska kennelklubben Dobermann Pinschern som en ras.

Under första världskriget minskade antalet Dobermanns i Europa kraftigt, eftersom människor som svalt inte hade råd att underhålla stora hundar. Dobermanns som överlevde ägdes av militären, polisen och mycket rika människor. Uppfödning var en lyx; endast dem allra bästa hundarna avlades på.

Efter 1921 utvandrade nästan alla dem bästa tyska uppfödarna och deras avkommor till USA. Sedan kom andra världskriget, och Dobermann Pinscher var återigen i fara i Tyskland. Många tror att om amerikanerna inte tidigare hade fört in så många hundar till USA skulle rasen vara utdöd.

I mitten av 1900-talet tog tyskarna bort ordet Pinscher från namnet, och britterna tog bort det några år senare.

Under årens lopp har uppfödare arbetat flitigt för att ta udden av den ursprungliga Dobermannens skarpa personlighet med goda resultat. Även om Dobermanns är beskyddande mot sin familj och sitt hem är dem kända som en tillgiven och lojal följeslagare.

Temperament

En superintelligent och superaktiv hund – det är vad du får när du skaffar en Dobermann Pinscher. Du får också en extremt lojal, pålitlig hund som är lekfull och rolig med familjen. Dem är en naturlig vakthund som inte tvekar att agera när dem tror att deras familj är under hot, men dem är inte aggressiva utan anledning.

Dobermann gillar att vara sysselsatt, både fysiskt och mentalt. Dem lär sig snabbt och det är lätt att träna dem. Eftersom dem lär sig så snabbt är det en utmaning att hålla lektionerna fräscha och intressanta. Dem kan ha sina egna idéer om saker och ting, även om dem vanligtvis inte är överdrivet envisa eller egensinniga med en ägare som ger ett konsekvent och vänligt ledarskap.

Dobermann tar ett tag på sig att växa upp. Dem förblir valpiga tills dem är tre till fyra år gamla.

Temperamentet påverkas av ett antal faktorer, bland annat gener, träning och socialisering. Valpar med ett trevligt temperament är nyfikna och lekfulla, villiga att närma sig människor och få uppmärksamhet av dem. Att träffa hundens föräldrar, syskon eller andra släktingar kan också vara till hjälp för att bedöma hur en valp kommer att vara när den växer upp.

Liksom alla hundar behöver Dobermanns tidig socialisering – exponering för många olika människor, sevärdheter, ljud och upplevelser – när dem är unga. Socialisering hjälper till att se till att din Dobermann växer upp och blir en välbalanserad hund.

Att delta i en valpkurs är en bra start. Om du bjuder in gäster regelbundet och tar med din valp till livliga miljöer, butiker som tillåter hundar och på lugna promenader för att träffa grannar kan du också hjälpa dem att finslipa sina sociala färdigheter.

Aktivering

Dobermann passar bäst i ett villahem eller på landet med utrymme att leka och träna. Dem behöver mycket motion och mental aktivering i form av bruksträning varje dag, och detta krav kan vara tröttsamt för ägare som inte klarar av jobbet. Dem behöver ett hem med en säkert inhägnad gård, för deras egen säkerhet och för säkerheten för människor och djur som oavsiktligt går in på deras revir.

De bör inte lämnas ensamma under långa perioder eller lämnas på bakgården som en utomhushund. Dem bör inte heller vara kopplade på gården. Dobermanns vill vara en del av familjen och delta i alla familjeaktiviteter.

Dobermanns behöver tidigt socialisering och träning, helst ska uppfödarna börja socialisera valpen – det är viktigt att du kollar hur just din uppfödare hanterar valparna. Precis som alla andra hundar kan dem bli rädda eller bråkiga om dem inte socialiseras ordentligt när dem fortfarande är unga. Tidig socialisering bidrar till att se till att din Dobermannvalp växer upp och blir en välbalanserad hund.

Allmänhetens reaktion på Dobermann är ofta en reaktion av rädsla. Det är klokt att vara medveten om detta och hålla din Dobermann kopplad på offentliga platser.

Hälsa

Dobermann är en hundras som inte är helt frisk, dem tillhör topplistan av dem sjukaste hundraserna.

Rastypiska sjukdomar och defekter hos Dobermann:

• Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden)
• PHTVL/PHPV (Ögonsjukdom som påverkar ögats blodkärl)
• Dilaterad kardiomyopati (Kallas DCM och är en hjärtsjukdom)
• Wobbler (Instabilitet mellan halskotor)
• Pålagringar i knäet (Broskförändringar i tillväxande leder)
• Korsbandsskador (Instabil knäled)
• Blödarsjuka/Hemofili (Koagulationsbrist som leder till kraftig blödning vid skador/sår)

Dom två vanligaste förekommande defekterna är höftledsdysplasi som påverkar höfterna och PHTVL/PHPV som påverkar ögonen. För att minimera risken för höftledsdysplasi bör du inte överanstränga eller låta din hund hoppa upp/ner från höjder innan 18 månaders ålder eller när hunden har växt färdigt.

Många av defekterna visar sig oftast först när hunden unghund eller vuxen.

Skötsel

Den slanka, släta pälsen är kort och ligger nära huden. Dem kan ha en lätt underull kring halsen. Pälsens färger är svart med tanteckning eller brun med tanteckning. Dem har rostfärgade markeringar ovanför varje öga, på nosen, kinderna, halsen och bröstet samt på ben och fötter.

Dobermanns eleganta päls kräver minimal skötsel. Det är en ren hund med minimal doft från hunden. Låt dig inte luras av deras pälslängd. Den korta pälsen fäller. Det räcker dock med att borsta varje vecka med en borstningshandske eller en gummikam, liksom ett bad när hunden rullar i något som luktar illa eller leker i lera. Frekventa bad är dock inte nödvändigt, ett bad var eller varannan månad räcker.

Borsta din Dobermanns tänder minst två eller tre gånger i veckan för att avlägsna tandstensuppbyggnad och dem bakterier som lurar på tänderna. Daglig borstning är ännu bättre om du vill förebygga tandköttssjukdomar och dålig andedräkt.

Klipp klorna en gång i månaden om din hund inte sliter dem naturligt för att förhindra smärtande tassar och andra problem. Om du kan höra hur klorna klickar mot golvet är dem för långa. Hundklor har blodkärl i sig, och om du klipper för långt kan du orsaka blödning, och din hund kanske inte vill samarbeta nästa gång den ser klotången komma fram. Så om du inte har erfarenhet av att klippa hundklor, be en veterinär eller en hundfrisör om tips.

Deras öron bör kontrolleras varje vecka för att se om dem är röda eller luktar illa, vilket kan tyda på en infektion. När du kontrollerar din hunds öron ska du torka dem med en bomullsboll som är f*cktad med en mild, pH-balanserad öronrengöring för att förebygga infektioner. För inte in något i hörselgången utan rengör bara det yttre örat.

Börja med att vänja din Dobermann vid att bli borstad och undersökt när den är en valp. Hantera deras tassar ofta – hundar är känsliga när det gäller deras fötter – och titta in i deras mun och öron. Gör stunden till en positiv upplevelse fylld av beröm och belöningar, så lägger du grunden för att underlätta veterinärundersökningar och annan hantering när dem är vuxna.

När du vårdar din hund ska du kontrollera om den har sår, utslag eller tecken på infektioner, t.ex. rodnad, ömhet eller inflammation på huden, i näsan, munnen och ögonen samt på fötterna. Ögonen ska vara klara, utan rödhet eller flytningar. Din noggranna undersökning varje vecka hjälper dig att upptäcka eventuella hälsoproblem i ett tidigt skede.

Storlek

Hanar har en mankhöjd på 66 till 72 cm och väger 40 till 45 kg.

Honor har en mankhöjd på 61 till 68 cm och väger 32 till 35 kg.

Utfodring

Rätt typ av hundfoder och mängd är extremt viktigt för valpar som växer. En Dobermannvalp ska äta valpfoder för stora raser.

Valpen ska utfodras 4 gånger om dagen till hen är fyra eller fem månader gammal, därefter kan du ta bort en måltid om dagen (minska inte mängden foder), för att sedan gå ner till två gånger om dagen permanent efter ytterligare några månader.

Pälsvård

Dobermann finns i följande färgvarianter:

• Svart med tanteckning
• Brun med tanteckning

Dom fäller inte mycket päls. Dem har en kort och tät päls, ingen underull och är därför väldigt lättskötta pälsmässigt. Med regelbunden borstning och en dusch då och då så kommer du hålla pälsen i topp-skick.

Barn & Djur

En väl fostrad Dobermann är en underbar brukshund och familjehund. Dem är pålitliga och skyddar familjen, förutsatt att dem har socialiserats och tränats på lämpligt sätt. Barnen måste vara respektfulla och snälla mot Dobermannen, så kommer hunden att vara just det i gengäld.

Som med alla raser bör man alltid lära barnen och hunden hur man hanterar varandra, och alltid övervaka alla interaktioner mellan hunden och små barn för att förhindra att någon av parterna biter eller drar i örat eller svansen. Lär ditt barn att aldrig närma sig en hund när den äter eller sover, eller försöka ta bort hundens mat. Ingen hund, oavsett hur vänlig den är, bör någonsin lämnas utan uppsikt med ett barn.

De är också vänliga mot andra hundar och djur i hemmet, särskilt om hunden har vuxit upp tillsammans med dem. Dobermannhundar kan vara aggressiva mot hundar utanför familjen om dem anser att dem utgör ett hot mot sina nära och kära.

Vanliga frågor om Dobermann